Lykke

Igår kväll åkte vi in till förlosnningen i hopp om att du äntligen skulle komma.. och mkt riktigt va de riktiga värkar denna gången. Har åkt några gånger innan och det har bara varit falskt alarm, vilken jorde en både irriterad och ledsen. Det kände riktigt tungt och jobbigt att bara gå o vänta så länge.

Men nu va det på riktigt. Låg från ungefär från 20 till 04.o5 då du äntligen kom ut! Krysta 4 ggr på tio minuter. Jag är grymt stolt över mig själv och över dig som kom så lätt ut.

Min älskling var verkligen det bästa stödet man någonsin kan önska sig, fast det har han varit hela tiden! Han hjälpte till och med mig att lägga till henne till brästet och var helt underbar. Sen var han tvungen att åka hem för att sova, han skippade jobb eftersom vi faktiskt vart uppe hela natten, så de va en lång o hård natt för honom också. Så där låg jag med henne i min ensamnhet. Sen kom morronpersonalen och dom erbjöd mig en varm o skön dusch. Längsta duschen jag tagit på länge, för man har jämt vart så stressad, men nu kändes de som allt va över + att jag hade dom nära till hands om det skulle vara något. Så världens bästa dusch, förrutom om att man va helt mörbultat och knappt kunde gå så jävla ont man hade, både i magen o därnere. Blev sydd MYCKET tyckte jag men enligt dom var det helt normalt.Ont som tusan iaf.

Sen kom en tant o körde mig o liten i rallyfart till BB. På rummet fanns redan en mamma som förlöst 2 dagar tidigare.. och hon va så jävla pratglad o jag ville typ inget annat än bara få lägga mig ner o dö ungefär. Men jaa.. eftersom jag har sånna problem med att somna så blev det bara en ca en timmes sömn. Jag kände mig som en jävla zombi, sur o vresig va man!

Och sen kom alla besök. Först bror och mormor, lite senare mamma pappa och moster. Sen kom kompisar.

Shit nu va jag riktigt slut i hela kroppen o huvet. Älsk kom osså lite senare under dagen och gud va jag längtat efter honom. Sen åkte han hem vid sju för han skulle sova tidigt för att han skulle jobba danefter. Riktigt ledsen blev jag. Kändes som vi skulle skiljas åt för alltid. Men fick helt enkelt bita ihop. Jag var ju iaf ente ensam, jag hade ju min lilla snäcka vid min sida nu ätnligen.

Kvällen va riktigt lååååååång..  och jag va riktigt trött. Men då börja hon piggna till och ville äta hela tiden. Vi kom verkligen ente överrens med amningen o jag blev bara tosig, för jag va så trött, MEGAhungrig och röksugen. Så natten tog aldrig slut. Fick mutat mig till att gå ner o röka  av nattpersonalen.. Mådde så dåligt. Våga ente fråga men jag kände att jag höllt på att bryta ihop totalt. För vad jag än jorde så va mitt lilla hjärta aldrig nöjd =/  glada blev dom ente för det.. sket jag fantamej i. Ringde älsk o va helt jätteledsen.. ville verkligen ente vara kvar där.. Ush så hemskt det va.

När jag kom upp igen hade dom äntligen fått henne till att somna så jag jorde som dom o det funka jättebra. Men fort.f riktigt trött. Sen blev vi överrens om amningen. Och vi somna väl ente förens vid halv fyra.. Äntligen allså!!

sov till kvart över sju..  sen va en helt ny dag.. En längtan på att komma hem, det var det enda jag tänkte på hela dan. Så faster skulle egentligen hämtat mig men hon blev sjuk, så som en överraskning kom älsk och jag blev riktigt förvånad... Nu va det ääääääntligen dags att åka hem.

Älsk hade städat hela lägenheten och det har aldrig varit så underbart att komma innaför den dörren som denna dag. Kändes som en helt ny lägenhet. Underbar känsla iaf. Sen kom paps o bror o kusin en runda denna dagen osså. (dagen efter 30/10) jag va helt slut.

Världens lyckligaste är jag, och jag ångrar absolut INGENTING, detta är banne mig det bästa jag någonsin jort iu hela mitt liv! Jag älskar dig min lilla tös..  har nog aldrig älskat ngn så här mkt, inte på detta viset iaf, morådotter kärlek, det finns nog inget finare!